ÄNTLIGEN! Jag har biljetter till Justin bieber konsterten 23 april 2013. Överlycklig!

Är så förbannad på min kompis just nu för att hon har ställt till det med biljetterna men nu har jag dom    HOPPAS verkligen att Steffi kommer att få biljetter annars vet jag inte vem jag ska gå med   

Aja, är skit glad iaf   

PS: Jag kommer sluta med att skriva novell  nu. har alldrig tid med mig. Men det kommer ett sista nu tror jag, vet inte

- Ja, sa jag

- Jag är Jackie Smith, sa han och räckte fram handen som jag tog emot. Det kommer bli bra med dig ska du se, just nu har du bara lite järnskakling men det kommer gå bra.

- Så jag kan åka hem idag? sa jag och hoppades på ett ja.

- Om du känner det bra, så självklart. Men va försiktig, sa han

Jag ställde mig upp och jag kände hur yr jag blev.

- Va försiktig, sa Eleanor när hon såg mig ta tag i sängen ganska fort. Jag hjälper dig.

Hon tog tag i min arm och virade den runt hennes nacke som om jag hade stukat foten eller någonting liknande.

- Nu ska vi äntligen hem, sa jag

_______________________________________________________________________________

Jag vaknade av att mamma skakade på mig.

- Juliet, juliet, sa hon

- Mmh, sa jag och öppnade sakta upp ögonen.

- Sa du ha frukost, sa hon

- Ja, hur mycket är klockan?

- Det står frukost på borde, den är 12.

Jag sa ingenting och ställde mig upp. Jag gick till mitt badrum och mamma fattade att jag skulle fixa mig så hon gick ut. Jag gick på toa snabbt, ställde mig vid spegeln och börja borsta tänderna. När jag var klar gick jag ner till mamma som satt vid köksbordet och läst tidning.

- Hej, sa jag snabbt och satte mig mittemot henne.

- Hej gumman, sa hon och tittade upp från tidningen. Vart var du hela dagen igår?

- Emh.. sjukhuset, mumlade jag.

- Va?

- Sjukhuset, sa jag och tittade ner.

- Men herre gud, varför? sa hon och tittade allvarligt på mig

- Jag vill inte prata om det nu mamma, sa jag lite irriterat och började göra en macka.

- Okej, sa hon bara lite bekymrat och kollade ner på tidningen igen.

Efter att jag hade ätit upp så sa jag "tack för frukosten", tog talriken och la den i diskmaskinen och drack upp den sista juicen jag hade i glaset. Jag gick upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Några sekunder efter kommer Eric in och är helt röd om ansiktet.

- VARFÖR HAR DU TAGIT MIN TÄNDARE?! skrek han och jag bara satt där helt förvånad. Jag vet att du har den här någonstans och börja slända runt mina saker som jag hade på mitt skrivbord.

- Vad fan gör du, skrek jag och ställde mig upp och skuffade bort honom. Jag har inte din jävla tändare.

- Jag vet att du har den, sa han med en allvarlig röst och höjde handen som om han skulle slå mig. Men precis i samma ögonblick så kom mamma.

- Men vad håller ni på mig, halv skrek hon.

- Eric påstår att jag har tagit hans tändare, sa jag och vände blicken mot mamma.

- Men du har ju det, sa han och hans ansikte blev bara ilsknare.

- Men Eric, jag fick ju låna den för att jag skulle tända ljusen som är inne i köket, sa mamma strängt. Du slår inte dina syskon förstått.

Han sa ingenting och börja gå ner med hårda segt till köket för att hämta sin tändare.

- Du är fan helt dum i huvudet, skrek jag så att Eric skulle höra.

- Häften.

- Jag ska slå honom hårt, sa jag högt för mig själv.

Men mamma han och stoppa mig.

- Sluta nu Juliet, sa mamma med en mjuk röst. Han har inte rökt på länge och du vet hur han kan bli.

Mamma hade rätt men jag sa ingenting för jag avskyr när mamma har rätt. Jag bad henne att gå ut för jag ville vara ensam. Jag loggade in på twitter snabbt och jag såg att mina följare bara ökade. Jag gick in och kollade var Justin hade tweetrat. Jag läse det högt för mig själv "Sweden Believe is out now" och han hade länkat en länk också. Då blinkade det till i hjärnan på mig. Justin hade ju sms:at mig för några dagar sen och jag har fortfarande inte svarat. Jag letade efter min mobil och jag kom på att den var under kudden så jag gick och hämtade den. Jag läste igenom meddelanden jag fått och sen kom jag till Justins meddelanden. "Skulle vi kunna träffas någon gång?”. Jag fortsatte att läsa och det slutade inte bra.

____________________________________________________________________________

Hoppas ni tycker om kapitlet. Och nej jag ska inte avsluta här har jag bestämt. Ha det bra så länge    - Lollo 

Saknar dig bby

Saknar tiderna (a)

Älskar dig

Kommer alltid vara vi

Johanna och jag som små och vi håller fortfarande ihop (eller nästen "/ )

Shaymma ny-klippt

WOW VAD HÄNDE?!

♥♥♥

Har fler men det är flera 100

PS: Kapitlet kommer upp idag♥

Jag är inte så hyper på att blogga just nu men jag är tvungen. Är jävligt förbanad men jag vill inte ta upp det.

Längtar tills på fredag för då ska jag köpa biljeter till Believe konserten. LÄNGTAR! Saknar min älskling steffi... "/
Pallar inte skriva så mycket mer.

HAHAHAHHAHA!!!!! GAMLA GAMLA BILDER XD Finns mer men orkar inte ladda upp alla

Jag såg hur hon ryckte till och det fick mig att flina lite.

- Ja, nu går vi, sa hon och vi båda gick mot hallen.

Jag sätt på mig vita converse och Eleanor sina röda som hon hade piffat upp lite för hon älskade allt pyssla. Vi gick ut genom dörren och jag låste den för mamma skulle inte komma hem fören om en timma. Vi gick till stan i tystnad. Vi gick in i H&M för jag visste att det alltid var någonting man hittade där. Men vi hittade ingeting så vi fick ut.

- Vi går in i Nelly, sa Eleanor helt plötsligt.

- Okej, sa jag bara.

Hon tog tag i min arm och hon börja små jogga dit. Nej det kan inte vara sant nej nej nej inte nu. Inte här. Det här ska ju vara min kväll. Varför här?! Varför nu?!

_____________________________________________________________________________________________________

Jessie och hennes gäng. Min fiende. Jag och Jessie kommer aldrig överens om någonting och hon har alltid varit min fiende sen dagis. Vi har precis storbråkat om vem som ska få Mattias. Och jag fick honom så nu är hon otroligt förbanad och jag slog till henne förut för att hon klängde på Mattias.

- Titta vem man hittar här, sa hon och vifftade med sin gutcci väska

Jag bara struntade i henne och gick vidare. Jag såg hur hon sträckte fram benet. Jag såg hur jag föll men sen blev allting svart.

Jag vaknade upp och kollade runt chockat. Såg Eleanor sitta bredvid mig på en stol och sov.

- Men gud vad gör jag här? sa jag för mig själv högt.

Jag kollade ner på min hande för jag kände att den var ganska fuktig och jag så att Eleanors hand håll om min.

- Eleanor, sa jag lite svagt.

Hon vaknade chockand upp. Titta på mig med sina rödsprängada ögon.

- Tack gode gud att du har vaknat, sa hon med en ganska hes röst. Jag trodde att du inte skulle vakna igen.

- Jag mår bra, sa jag

- Den där Jessie ska ångra detta, sa hon och knöt ihop sin hand som om hon skulle slå någon när som helst.

- Hon kommer bara känna sig patetik och säker få skuldkänslor så vi behöver inte göra någonting, sa jag med en mjuk röst

- Men hon ska åtminstånde be din om ursäkt, sa Eleanor men en allvarlig blick.

- Vi får väll se... sa jag innan Eleanor avbröt mig

- "Vi få se" aldrig att jag skiter i vad som har hänt, hon sa be om ursäkt och så är det, sa hon och nu börjar hon låta ganska arg.

- Come down Eleanor, sa jag med en lugn röst så att jag skulle få henne på lite lugnare nivå.

Eleanor ställde sig upp och kramande om mig. Efter att hon hade släppt taget så märket jag att Eleanor började gråta. Nej jag avskyr när hon gråter, det känns så obehagligt. Hon brukar alltid vara på glatt humör.

Mina taknar avbröts av att dörren öppnade försiktigt. In kom en doktor.

- Så du har vaknat nu Juliet, sa doktorn.

- Ja, sa jag

- Jag är Jackie Smith, sa han och räckte fram handen som jag tog imot. Det kommer bli bra med dig ska du se, just nu har du bara lite järnskakling men det kommer gå bra.

- Så jag kan åka hem idag? sa jag och hoppades på ett ja.

- Om du känner det bra, så självklart. Men va försiktig, sa han

Jag ställde mig upp och jag kände hur yr jag blev.

- Va försiktig, sa Eleanor när hon såg mig ta tag i sängen ganska fort. Jag hjälper dig.

Hon tog tag i min arm och virade den runt hennes nacke som om jag hade stukat foten eller någonting likanande.

- Nu ska vi äntligen hem, sa jag
___________________________________________________________________________________________________

Detta kapitlet blev inte så långt men det får duga. Kommentera och sprid :) - Lollo

Vi höll varandra i handen och gick in i vardagsrummet. Vi slängde oss på soffan och kollade på Discovery Chanel. Jag tog upp min mobil och la den på mitt ben. Som vanligt ville Mattias leka med den och gjorde det med. Plötsligt plingade min telefon till, jag ville ta ifrån han den eftersom det kanske kunde vara Justin men han ryckte undan armen och läste sms:et.

När han läst klart kollade han bekrymrat på mig och sa:

-Vem är Justin ? sa han lite surt.

-Ehm.. vadåra? Frågade jag nervöst.

-Jo, Han skrev : '' Hej Baby, Det är Justin duvet. Vad gör du ? Kram''

Jag tittade på honom och lossades tänka efter. Vad skulle jag säga? Säga som det var, att vi flörtade lite? Nej han skulle bli as förbannad.. Jag öppnade munnen och det bara for ur mig: Bara en vän. Mattias kollade irretat på mig och ställde sig upp. Skit tänkte jag.
_____________________________________________________________________________________________________

Jag tog tag i hans arm och drog ner honom så hela soffan flyttade på sig. Jag försökte få ögon kontakt med honom men han tittade bara på sina händer.

- Det är inte som du tror, sa jag

- Men förklara för mig då, skrek han. Jag blev så chockad av att han skrek till mig för han har aldrig skrikit så högt till mig någonsin. Han tittade mig i ögonen allvarlig. Då kände jag hur tårarna började trängas bakom ögonlocket. Jag kollade ner och sa ingenting.

- Jag tänkte väll det, sa han och ställde sig upp. Jag såg hur en tår fall på bordet. Men det var inte från mig så jag insåg att det var från Mattias. Han började gå mot hallen och ta på sig sina converse. Jag hörde hur dörren smälldes igen. Jag sprang upp på mitt rum och tittade ut genom förstret hur min pojkvän, eller är han min pojkvän längre, gick. Jag tog upp min mobil hur fickan och slog upp Eleanor.
- Hej, sa Eleanor med en glad röst

- Hej, mumlade jag

- Men gud, har det hänt någonting, sa Eleanor.

Ibland kände jag och Eleanor varandra tillräkligt mycket för att veta om någonting är fel.

- Mattias... mumlade jag innan jag brast ut i ett gråt.

- Jag kommer så fort jag kan, sa hon och bara la på.

Jag låg kvar i sängen och grät tills jag hörde dörrklockan ringa. När jag var halvägs ner så öppnades dörren och in kom en andfåd Eleanor. Jag flinade lite lätt för att det såg så roligt ut.

- Så jag fick dig redan på ett glatt humör, sa hon med ett leende på läpparna. Seså säg nu till mig vad som har hänt mellan er två.

Jag berätta allt som hade hänt.

- Så det var pågrund av ett ett sms från Justin som gjorde hela grejen, sa hon och tittade på mig konsting

- Ja, mumlade jag

- Gud vad patetsikt.

- Vad ska jag göra Eleanor... sa jag innan jag började gråta ingen.

Hon håll om mig och det kändes underbart, för det kändes speciellt på något sätt. Hon var som en syster, en stora syster som alltid fanns där för mig.

- Vet du vad vi gör för att få dig på bättre humör?

- Vadå? sa jag medan jag torkade ögonen men min tröja.

- Vi shoppar, sa hon glatt.

- Okej, men jag ska bara fixa mig lite snabbt.

Jag sprang upp till min rum och tog upp ett par jeans short och ett vitt linne. Gick till spegeln och såg att jag såg ut som ett monster så jag fixade lite med sminket och satt upp mitt hår i en slarvig toffs. Sen gick jag ner till Eleanor och jag såg att hon satt och tittade på tv.

- Ska vi gå? frågade jag för att få hennes uppmätksamhet.

Jag såg hur hon ryckte till och det fick mig att flina lite.

- Ja, nu går vi, sa hon och vi båda gick mot hallen.

Jag sätt på mig vita converse och Eleanor sina röda som hon hade piffat upp lite för hon älskade allt pyssla. Vi gick ut genom dörren och jag låste den för mamma skulle inte komma hem fören om en timma. Vi gick till stan i tystnad. Vi gick in i H&M för jag visste att det alltid var någonting man hittade där. Men vi hittade ingeting så vi fick ut.

- Vi går in i Nelly, sa Eleanor helt plötsligt.

- Okej, sa jag bara.

Hon tog tag i min arm och hon börja små jogga dit. Nej det kan inte vara sant nej nej nej inte nu. Inte här. Det här ska ju vara min kväll. Varför här?! Varför nu?!
__________________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni?. Gissa vem ni tror Juliet och Eleanor stöter på. Det här kapitlet blev kort och det kommer fortsättas vara kort så inte ni behöver läsa en hel bibel det kanske skulle utråka er. Då kommer det bara komma mer om jag skriver korta Det kommer komma mer kapitel under veckan för jag kommer ändå inte ha någonting att göra för Steffi ska ju åka bort imorgon. Ha det bra iaf - Lollo

FAAAAAAAAAAAAAAAAAN! Steffi ska iväg i en månad. Vad fan ska jag göra. Jag kommer sitta hemma och as böla för jag kommer ha så tråkigt och jag kommer sakna henne så enormt mycket. Jag hoppas att jag åtminstånde får träffa henne imorgon. OMG! Jag vet att jag kanske överdriver men jag kommer ha så jävla tråkigt! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Jag kommer tillbringa min månad i gymmat eller nått liknande! FAN FAN FAN! Jag är så ensam och förtyckt och jag har inga vänner :(

Jag bad en bön för ungifär 4 minuter sen för våran underbara Avalanna. Ni som inte vet vem det så sök på Google. Aja ha det bäst... Xoxo

- Lollo