Jag såg hur hon ryckte till och det fick mig att flina lite.

- Ja, nu går vi, sa hon och vi båda gick mot hallen.

Jag sätt på mig vita converse och Eleanor sina röda som hon hade piffat upp lite för hon älskade allt pyssla. Vi gick ut genom dörren och jag låste den för mamma skulle inte komma hem fören om en timma. Vi gick till stan i tystnad. Vi gick in i H&M för jag visste att det alltid var någonting man hittade där. Men vi hittade ingeting så vi fick ut.

- Vi går in i Nelly, sa Eleanor helt plötsligt.

- Okej, sa jag bara.

Hon tog tag i min arm och hon börja små jogga dit. Nej det kan inte vara sant nej nej nej inte nu. Inte här. Det här ska ju vara min kväll. Varför här?! Varför nu?!

_____________________________________________________________________________________________________

Jessie och hennes gäng. Min fiende. Jag och Jessie kommer aldrig överens om någonting och hon har alltid varit min fiende sen dagis. Vi har precis storbråkat om vem som ska få Mattias. Och jag fick honom så nu är hon otroligt förbanad och jag slog till henne förut för att hon klängde på Mattias.

- Titta vem man hittar här, sa hon och vifftade med sin gutcci väska

Jag bara struntade i henne och gick vidare. Jag såg hur hon sträckte fram benet. Jag såg hur jag föll men sen blev allting svart.

Jag vaknade upp och kollade runt chockat. Såg Eleanor sitta bredvid mig på en stol och sov.

- Men gud vad gör jag här? sa jag för mig själv högt.

Jag kollade ner på min hande för jag kände att den var ganska fuktig och jag så att Eleanors hand håll om min.

- Eleanor, sa jag lite svagt.

Hon vaknade chockand upp. Titta på mig med sina rödsprängada ögon.

- Tack gode gud att du har vaknat, sa hon med en ganska hes röst. Jag trodde att du inte skulle vakna igen.

- Jag mår bra, sa jag

- Den där Jessie ska ångra detta, sa hon och knöt ihop sin hand som om hon skulle slå någon när som helst.

- Hon kommer bara känna sig patetik och säker få skuldkänslor så vi behöver inte göra någonting, sa jag med en mjuk röst

- Men hon ska åtminstånde be din om ursäkt, sa Eleanor men en allvarlig blick.

- Vi får väll se... sa jag innan Eleanor avbröt mig

- "Vi få se" aldrig att jag skiter i vad som har hänt, hon sa be om ursäkt och så är det, sa hon och nu börjar hon låta ganska arg.

- Come down Eleanor, sa jag med en lugn röst så att jag skulle få henne på lite lugnare nivå.

Eleanor ställde sig upp och kramande om mig. Efter att hon hade släppt taget så märket jag att Eleanor började gråta. Nej jag avskyr när hon gråter, det känns så obehagligt. Hon brukar alltid vara på glatt humör.

Mina taknar avbröts av att dörren öppnade försiktigt. In kom en doktor.

- Så du har vaknat nu Juliet, sa doktorn.

- Ja, sa jag

- Jag är Jackie Smith, sa han och räckte fram handen som jag tog imot. Det kommer bli bra med dig ska du se, just nu har du bara lite järnskakling men det kommer gå bra.

- Så jag kan åka hem idag? sa jag och hoppades på ett ja.

- Om du känner det bra, så självklart. Men va försiktig, sa han

Jag ställde mig upp och jag kände hur yr jag blev.

- Va försiktig, sa Eleanor när hon såg mig ta tag i sängen ganska fort. Jag hjälper dig.

Hon tog tag i min arm och virade den runt hennes nacke som om jag hade stukat foten eller någonting likanande.

- Nu ska vi äntligen hem, sa jag
___________________________________________________________________________________________________

Detta kapitlet blev inte så långt men det får duga. Kommentera och sprid :) - Lollo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej och förlåt för att jag inte har uppdaterat någonting men den här bloggen är bara .... BLÄ! för mig just nu så kolla min blogg www.swaggbang.blogg.se ...

Woho! Ska snart dra till tåget för ska till stan, vi vet nog vad jag ska göra annars kolla "rubriken". Jag vet inte men jag tycker inte om att skriva om vad jag syslar med men jag gör det iaf xD Måste dra, har as brottom :* ...

Jag tror jag har STROT förälskad i Liam från 1D   KOLLA LIKHETEN LIKSOM!   ...